Vitsippa / Anemone nemorosa

För länge sedan stormade det runtomkring oss. Det var de fyra riktningarnas vindar som kämpade om att ta över i luften. Man sade att det inte var någon fara så länge Fallvinden höll sig borta. Fallvinden hade brutit sig loss från de andra vindarna och alla visste att han betydde fara. Men en dag så kom han ändå, fallvinden. Fallvinden träffade marken där en liten vitsippa växte. Vitsippan förklarade att hon inte ville ha Fallvinden där. Men Fallvinden var listig så han sade att om han fick blåsa på vitsippans fält så skulle träden falla så att vitsippan kunde växa ovan jord mellan de fallna stammarna. Vitsippan tvekade, men till slut gick hon med på det. En dag dök en Vårälva upp, hon blev bestört när hon såg träden som fallit och vitsippan som accepterade Fallvinden vid sin sida. Vårälvan förklarade att ingen fick acceptera något så ont som Fallvinden och hur hade det egentligen gått att växa runt de fallna träden? Vitsippan skämdes eftersom det hade blivit svårare. Vårälvan sade då: "När det stormar söker växterna djupare rötter". Vitsippan förstod inte till en början, men efter ett tag märkte hon att hon kunde sprida sina rötter under jorden. Sedan den dagen växer vitsippan över stora fält för att hindra Fallvinden och andra onda krafter att nå framgångar på jorden.

Det finns saker och krafter som vi aldrig får acceptera eller låta bli tänkbara i vårt samhälle, krafter som nazism och rasism får aldrig få fäste och normaliseras. Låt det onda förbli ont! Vitsippan sprider sig med hjälp av sina jordstammar.