För länge sedan, långt innan sjöarna hade bildats, stormade det på jorden. Himlen var täckt av blåsvarta moln, 100 blixtrar slog ner på natten och haven var vita av skum. Där och då beslutade en älvmamma att ta med sin nyfödde son över den iskalla oceanen i hopp om en plats i säkerhet. I vattnet stod vågbergen höga och snart fick den lille svårt att andas. En näckros såg den förtvivlade mamman och närmade sig henne med orden: "Lämna honom hos mig, här är han utom fara och jag kan hjälpa honom att andas". I hopp om att rädda sitt barn var hon tvungen att lämna honom hos näckrosen och fortsätta sin kamp mot havet. Näckrosen höll sitt löfte och varje natt slöt hon sina blad för att skydda barnet. Pojken växte upp och när han blev tillräckligt stor kunde han ge sig av för att söka efter sin mor. Om pojken hittade sin mor förtäljer inte historien, men du ska veta att varje gång du ser en näckros blomma så har hon räddat någon som har flytt för sitt liv.
Det är alltför många som tvingas lämna sina familjer i hopp om en plats i säkerhet. Tänk om vi alla kunde vara som näckrosen och ta hand om varandra - vilken fin värld vi skulle leva i! Näckrosens stjälkar är utformade som syrgasledare från blad till rot. Näckrosen växer i lugna vatten och hon sluter sig när solen går ner.