Långt innan årstiderna fanns, dalade frostflingan Gram ner på jorden. Trots att blommorna redan hade bleknat och löven låg för vintervila förklarade Naturen att hon inte var redo för vinterkyla. Men vart skulle Gram ta vägen? Vem kunde
stävja hans kyla utan att förfrysa? Blomman Tidlösa hörde allt och erbjöd sina blad, som redan hade fallit till marken, som bo.
- Men kan du verkligen stävja min kyla, undrade Gram.
- Vänta du bara, svarade Tidlösa.
När solen tittade fram reste sig blomman upp från marken och solstrålarna värmde
Gram så att han fick vila och vintern fick vänta ännu ett slag.  

Tidlösa blommar trots att marken är täckt av frost. Blomman
vissnar på natten, men återhämtar sig igen när solen kikar fram. Om det varma vädret kommer efter den första frosten kallas det för Indiansommar.