Fältsippan (Pulsatilla pratensis) och Vindrosebarnen

För länge sedan hände det ibland att det dök upp barnälvor i naturen. Dessa barn kom från en plats där åskan hade tagit över makten och där det var omöjligt att överleva. Naturen kallade dem för Vindrosornas barn eftersom de kom utan föräldrar. En dag dök ett syskonpar, en pojke och en flicka, upp i skogen. Eftersom barnen var Vindrosor fick de lov att stanna. Åren gick och syskonen började känna sig som hemma. Men plötsligt en dag förklarade skogen att flickan inte längre fick stanna. Barnen blev förfärade. Hur skulle de klara sig utan varandra och hur skulle flickan klara sig mot åskan?! En fältsippa hörde om det sorgliga beskedet och erbjöd sig att ta hand om flickan och att gömma henne om det skulle behövas. Och så levde flickan, undangömd från skogen, men fortfarande nära sin bror. För att flickan skulle klara sig över de kalla vinterperioderna värmde Fältsippan henne med sin päls. Men flickan kunde ändå inte släppa sin oro. En längtan efter att fly bort en sista gång började smyga sig närmre. Varje sensommar såg hon hur Fältsippan förvandlade sina blommor till flygande fjädrar som till slut lossade och flög långt bort över ängarna. Så ville hon också flyga, långt, långt, bort. En sommar senare tog flickan farväl av sin bror och Fältsippan hjälpte henne att ta sig till en tryggare och lugnare plats.
Många av de ensamkommande barn som får besked om att de skall utvisas mår så dåligt att de försöker ta sina liv. Tyvärr har flera lyckats. Fältsippan är en hårig ört som lever på ängar. Efter blomningen bildar Fältsippan fjäderlika frökapslar så att vinden kan sprida dem långt bort.