Ballerinaälvan Bella var trött på att dansa med snöflingorna, så hon letade upp en Julros att dansa för i solskenet. Hon hoppade från blad till knopp så att snön yrde. När föreställningen var över trodde hon att Julros skulle bli glad, men istället sade Julros: "Du ser så konstig ut, och vad konstigt du rör dig!" Bella svarade då: "Du förstår inte dansföreställningen så länge du inte hör musiken, och du kan inte se mig så länge du inte tittar med öppna ögon". Sedan virvlade hon iväg igen. Julros grubblade länge på Bellas ord och en dag insåg Julros att han saknade Bella och att de två var lika varandra. Plötsligt började han höra musiken och han kunde se Bella igen. Sedan den dagen har varje Julros minst en ballerinaälva hos sig.

Det är lätt att dansa när kärleken är spelman. Och jag kan lova dig, att om du öppnar ögonen så ser du inte bara solstrålar som dansar på Julrosebladen.