För länge sedan, när månen härskade och skogen endast bestod av träd, började en kantarell titta upp ur marken. Det var svårt för kantarellen att överleva, hon kämpade i flera dagar och till slut vädjade hon till månen: "Snälla måne, om du låter träden hjälpa mig att växa, så kanske jag kan hjälpa träden att växa i gengäld". Månen undrade hur det skulle kunna gå till när hon inte hade något att erbjuda? Kantarellen visste att månen aldrig skulle ändra sig, så därför fortsatte kantarellen att kämpa på egen hand. Plötsligt blev det svåra tider. Träden började sloka och det blev allt kyligare. En dag strålade en av månens strålar ner mot kantarellen. Strålen sade: "Jag har lärt mig att det finns många saker som aldrig kommer tillbaka, som det sagda ordet och det missade tillfället, men snälla kantarell, lyssna inte på månen, hon ser bara saken från en sida! - Kan du snälla hjälpa oss"? Då svarade Kantarell : "Du har rätt kloka stråle, men glöm aldrig att det gäller att ta tillvara på de nya tillfällen som dyker upp". Sedan den dagen växer kantareller och träd tillsammans i skogen och ger kraft till varandra.
Vi måste ta tillvara på den kunskap och kompetens som många nyanlända har. I motsats till många andra svampar, lever kantarellen i symbios med träd. Och visste du att vi bara ser en sida av månen?