För länge sedan bredde sig vintermörkret över jorden. Vintermörkret släppte inte in mer ljus, och blommorna protesterade högt. Blommorna ropade att de skulle dö utan ljuset. Trots detta fick mörkret allt större fäste på jorden. En efter en somnade blommorna in. Men det fanns en Vinterkryddbuske som fortfarande kämpade tillsammans med sin Kryddälva. De sade till mörkret att de aldrig skulle ge vika. För att tysta ner de två gjorde mörkret så att det började snöa. Kryddbusken svarade med att blomma i snön. Då gjorde mörkret kryddbusken blind. Kryddbusken och älvan gav sig ändå inte. Då gjorde mörkret kryddbusken döv. Kryddbusken och älvan gav sig fortfarande inte. Då sade mörkret: "Hur kommer det sig att du hör vad kryddälvan säger till dig? Du är ju både blind och döv!? Kryddälvan svarade då: "Härskartekniker lyssnar ingen på, men vänlighet är det språk som den döve kan höra och den blinde kan se".

Sedan den dagen låter vintermörkret blommorna blomma och varje vinter blommar Vinterkryddbusken i snön för att vi aldrig skall glömma det som en gång höll på att ta död på alla blommor på vår jord.