Det var en gång en tid då våren inte ville komma. Marken var snötäckt och i skogen lekte yrsnön bland träden. Det var vackert att beskåda, men något var galet. Det var hög tid för våren att starta sin kamp mellan vinter och sommar. Men ingenting hände. Vintern var kvar. En av vårens första blommor, den som brukade lysa upp i det vita färglösa snölandskapet, var försvunnen. Det var hon som öppnade upp sina kronblad för att välkomna solen och vårvärmen. Förra våren hade en liten alvpojke sett blomman där den växte, men i år fanns det endast snö på platsen. Alvpojken visste också att något fruktansvärt hade hänt innan hösten kom. En dag var det som att hela marken hade skakat och som att blomman föll ner i jordraset. Det var så otäckt att se så att alven var tvungen att blunda. Tänk om blomman hade drunknat i jordmassorna? Sedan den dagen hade alven gråtit många tårar. Han hade samlat alla sina tårar i en hink, och när hinken var full hade han vattnat på platsen där blomman rasade ner i jordskredet. 
Plötsligt tittade två gyllengula ihopslagna knoppar upp i snön. Blomman tackade för alvens ihärdiga hjälp med vatten, men hon förklarade också att hon inte ville välkomna våren. Det var så mycket svåra saker som pågick i världen så hon ville inte fortsätta längre. Hon sade att ingen kunde föreställa sig vad hon hade sett där hon hamnade efter jordraset. Hon sade att det fanns platser där man krigade och att naturen har börjat säga ifrån. Alven förstod vad blomman kände, för han kände detsamma. När blomman såg hur alven mådde var hon tvungen att öppna upp sina kronblad en sista gång för att ge lite hopp till alla som kämpar med att hitta mening i vår nutid. 

Eranthis hyemalis kallas för den första vårblomman eftersom den blommar så tidigt på året. Blomman är känslig för temperaturer och öppnar sig i solsken, men slår igen när det är molnigt. Efter sommaren har blomman dött ut och lämnar inga spår efter sig förrän nästa vår.

Just nu kan många barn känna oro med anledning av jordbävningen i Turkiet och Syrien, utvecklingen i Ukraina, och klimatkriser och katastrofer. Ibland kan man tro att barn inte påverkas eftersom de inte reagerar som vi vuxna gör. Tyvärr visar flera rapporter att unga brottas med stress, ångest och oro inför omvärlden och har tappat hoppet för framtiden.

Tillgången till rent dricksvatten och goda system för att hålla hygien är en av de största utmaningarna i vår tid.